SOV SÅ GOTT LILLA PAPPA!
Hej!
Om någon timme så är det exakt 6 år sedan som jag fick beskedet att min pappa hade hittats död. Jag minns det som om att det var igår. På den tiden jobbade jag natt på Procordia Food i Vansbro, och vi hade våran första rast vid 24-tiden. Där satt jag och åt mat och allt var som vanligt, trodde jag. Helt plötsligt knackade det på fönstret vid bordet som jag satt vid. Det var min mamma som stod där och ville att jag skulle komma ut och prata med henne. Jag gick ut och då berättade hon för mig att min pappa hade hittats död i sin lägenhet av en utav hans kompisar. Jag vet faktiskt inte, helt ärligt, hur jag kände just då, minns att jag blev helt tom inombords. När jag gick tillbaks in till mina arbetskamrater förstod de att nått hemskt hade hänt. Jag berättade som det var och de kramade genast om mig, och så tyckte dom att jag skulle åka hem. Men jag kände att om jag åkte hem från jobbet, så skulle jag ändå bara ligga vaken och tänka på vad som hade hänt, så jag valde att stanna kvar. Kände att det var bättre att ha människor runt omkring mig, än att ligga ensam i min säng och grubbla. Så jag jobbade tills klockan var 03.30, sedan åkte jag hem. (Bilden här under är på lilla jag och min pappa)
Jag kände bara att jag ville skriva några rader om min pappa just idag, till minne av honom. Och det känns skönt att ha gjort det nu. Sov så gott lilla pappa, vi ses i Nangijala...
//Jimmy "Huskan"
Om någon timme så är det exakt 6 år sedan som jag fick beskedet att min pappa hade hittats död. Jag minns det som om att det var igår. På den tiden jobbade jag natt på Procordia Food i Vansbro, och vi hade våran första rast vid 24-tiden. Där satt jag och åt mat och allt var som vanligt, trodde jag. Helt plötsligt knackade det på fönstret vid bordet som jag satt vid. Det var min mamma som stod där och ville att jag skulle komma ut och prata med henne. Jag gick ut och då berättade hon för mig att min pappa hade hittats död i sin lägenhet av en utav hans kompisar. Jag vet faktiskt inte, helt ärligt, hur jag kände just då, minns att jag blev helt tom inombords. När jag gick tillbaks in till mina arbetskamrater förstod de att nått hemskt hade hänt. Jag berättade som det var och de kramade genast om mig, och så tyckte dom att jag skulle åka hem. Men jag kände att om jag åkte hem från jobbet, så skulle jag ändå bara ligga vaken och tänka på vad som hade hänt, så jag valde att stanna kvar. Kände att det var bättre att ha människor runt omkring mig, än att ligga ensam i min säng och grubbla. Så jag jobbade tills klockan var 03.30, sedan åkte jag hem. (Bilden här under är på lilla jag och min pappa)
Jag kände bara att jag ville skriva några rader om min pappa just idag, till minne av honom. Och det känns skönt att ha gjort det nu. Sov så gott lilla pappa, vi ses i Nangijala...
//Jimmy "Huskan"
Kommentarer
Postat av: jonna
så hemskt :( kan inte förstå hur det måste kännas...
Postat av: TiniTott
Åh är det idag... *kramar om* Tänker på dig ska du veta! Du har en utmaning på min blogg, om du vill =) Ingen brådska, titta när du orkar med, kramis!
Trackback